Aman

Daripada Wikipedia, ensiklopedia bebas.
Air pancut masa menghormati 100 tahun pertama perdamaian antara Great Britain dan Amerika Syarikat hasil daripada pemeteraian Perjanjian Ghent pada tahun 1814.

Aman, keamanan adalah tempoh keharmonian antara kumpulan-kumpulan sosial yang berbeza yang bercirikan tiada keganasan atau konflik, dan bebas dari kebimbangan keganasan. Biasanya difahami sebagai permusuhan dan tindak balas, keamanan juga membayangkan keikhlasan bagi penyelesaian konflik, wujudnya hubungan interpersonal atau hubungan antarabangsa yang sihat atau yang baru pulih, kemakmuran dalam hal-hal kebajikan sosial atau ekonomi, perlaksanaan kesaksamaan, dan aturan pemerintahan politik yang memenuhi kepentingan semua.

Dalam banyak bahasa, perkataan untuk keamanan juga digunakan sebagai ucapan selamat tinggal atau, sebagai contoh perkataan perkataan aloha Hawai, serta perkataan salam Arab. Dalam bahasa Inggeris, perkataan keamanan kadang-kala digunakan sebagai ucapan selamat tinggal, terutama bagi orang mati, seperti dalam ungkapan rehatlah dengan aman.

Kepercayaan agama dan keamanan[sunting | sunting sumber]

Mural Perdamaian, Gari Melchers 1896.

Kepercayaan agama sering berusaha untuk mengenal pasti dan menangani masalah asas kehidupan manusia, termasuk konflik antara, di kalangan, dan dalaman seseorang dan masyarakat.


Nota[sunting | sunting sumber]

Rujukan[sunting | sunting sumber]

  • Sir Norman Angell. The Great Illusion. 1909.
  • Raymond Aron, Peace and War. London: Weidenfeld & Nicolson, 1966
  • Hedley Bull. The Anarchical Society. Macmillan, 1977.
  • Sir Herbert Butterfield. Christianity, Diplomacy and War. 1952.
  • Martin Ceadel. Pacifism in Britain, 1914-1945: The Defining of a Faith. Oxford: Clarendon Press, 1980.
  • Martin Ceadel. Semi-Detached Idealists: The British Peace Movement and International Relations, 1854-1945. Oxford: Oxford University Press, 2000.
  • Martin Ceadel. The Origins of War Prevention: The British Peace Movement and International Relations, 1730-1854. Oxford: Oxford University Press, 1996.
  • Martin Ceadel. Thinking about Peace and War. Oxford: Oxford University Press, 1987.
  • Inis L. Claude, Jr. Swords into Ploughshares: The Problems and Progress of International Organization. 1971.
  • Michael W. Doyle. Ways of War and Peace: Realism, Liberalism, and Socialism. W.W. Norton, 1997.
  • Sir Harry Hinsley. Power and the Pursuit of Peace. Cambridge: Cambridge University Press, 1962.
  • Andrew Hurrell. On Global Order. Oxford: Oxford University Press, 2008.
  • Immanuel Kant. Perpetual Peace. 1795.
  • Donald Markwell. John Maynard Keynes and International Relations: Economic Paths to War and Peace. Oxford: Oxford University Press, 2006.
  • Donald Markwell. "Instincts to Lead": On Leadership, Peace, and Education. Connor Court, 2013.
  • Hans Morgenthau. Politics Among Nations. 1948.
  • Steven Pinker. The Better Angels of Our Nature: Why Violence Has Declined. Viking, 2011.
  • Sir Alfred Zimmern. The League of Nations and the Rule of Law. Macmillan, 1936.
  • Kenneth Waltz. 'Man, the State and War. Princeton: Princeton University Press, 1978.
  • Michael Walzer. Just and Unjust War. Basic Books, 1977.
  • J. Whalan. How Peace Operations Work. Oxford University Press, 2013.
  • Martin Wight. Power Politics. 1946 (2nd edition, 1978).
  • Letter from Birmingham Jail by Rev. Martin Luther King, Jr..
  • "Pennsylvania, A History of the Commonwealth," esp. pg. 109, edited by Randall M. Miller and William Pencak, The Pennsylvania State University Press, 2002.
  • Peaceful Societies, Alternatives to Violence and War Short profiles on 25 peaceful societies.
  • The Path to Peace, by Laure Paquette
  • Prefaces to Peace: a Symposium [i.e. anthology], Consisting of [works by] Wendell L. Willkie, Herbert Hoover and Hugh Gibson, Henry A. Wallace, [and] Sumner Welles. "Cooperatively published by Simon and Schuster; Doubleday, Doran, and Co.; Reynal & Hitchcock; [and] Columbia University Press", [194-]. xii, 437 p.

Pautan luar[sunting | sunting sumber]